JAG SJÄLSNAKEN UTAN NALLE

?

Jag orkar inte känna just nu...

?

Ibland är det för mycket besynnerligt och rent destuktivt i vår värld att hantera och ta in.

?

Ibland är det för lite av det vi önskar och tror oss behöva mer av.

Då hänvisas vi enkom till oss själva, och där går min luft ur.

? 

Jag tränar och mår allmänt bättre men min Passion på gott och ont gör mig sårbar. 

Ärligt jag tycker det är en stor prövning att vara här som människa. Jag vill något värdigare, friare, snällare, mindre begränsat och kärleksfullare:

- Jag vill kunna flyga. 

- Jag vill förstå andra varelser. 

- Jag vill uppleva min och andras frid och lycka.

-Jag vill LUST.

- Jag vill skapande, Kreativitet och konstruktivt dvs uppbyggande, jag har svårt för nedbrytande, degeneration, nedräkning och åldrande som är en balansfaktor här i den materiella vistelsen på jorden vardande i människoskrud.

- Jag vill mer och SKAPAR OFTA MER I OCH AV LUST, en alstrande konstruktiv princip. Ens personliga odyssé och skapelseberättelse.

- Jag vill i mig och allas genuina ärlighet, utan masker och sociala spel och pålagda traditioner och det inlärda.

Jag vill åt min och andras KÄRNA.

Jag vill äkthet och kärnvärde.

Jag vill Sanning på cellnivå!

? 

Jag är ensam i detta och världen, Multiversum är så stort, min hemvistgalax mig så avlägsen..

Någon eller fler nämnde det kan bli svårt, här, typ framtida krigstillstånd eller nån analkande katastrof men att det tystas ner. Jag orkar ej ta in sånt.

DOMEDAGSPROFETIOR HAR TYNGT MIG SEDAN JAG VAR BARN, INNAN JAG VAR LÄSKUNNIG FICK JAG MINNSAN VETA OM HITLER OCH NOSTRADAMUS, ÖVERSVÄMNINGAR OCH..... Jag blev Rädd!!!

Jag har stängt ner saker i mitt liv som gjorde mer skada på min sensibla själ än nytta, men priset är, riktningen är verkligen en bottenlös hänvisning IN till mig. 

Alla säger en ska älska sig själv, vilket jag vet jag gör, ja ärligt jag hyser tom kanske mer egenkärlek än de flesta. Jag hade inte överlevt annars. Inte varit så passionerad och varm, det är ju av mitt överflöd jag ÄLSKAR....

? 

Jag får ej söka trygghet i andras läror, religioner, filosofier eller i en underbar mans goa famn. Nej!!!!! Lyckan, friden och tryggheten behöver för livskvalitet komma inifrån!!!

?

Trygghet inuti?!

?

Visst jag känner en spirituell närvaro och har alltid gjort men det är mer en brevidgående kraft, en påminnare, ingen sekreterare eller assistent... Mer än reservoar av outsinlig välvilja, kraft och kärlek.

Som en jordnära och älskad vän sa och jag skrattade så: han trodde inte på någon  "kosmisk nalle" (tror inte ha sa maskot) och han har rätt, om så det finns kosmiska nallar så är det ej dem vi ska förlita oss på här och nu...

Jag är lost.

Ingen nalle.

Ingen motivation, ja den sviktar då jag har tendens att bli motiverad av Kärlek till andra, och just DÄR tappar jag mig själv och gör mig sårbar...

Just nu behöver jag bara vila.

? 

 NOLL

?

Jag ser ingen väg ut eller in, upp eller ner, jag har inga kvar som gör övergrepp på min själ via erotik eller sina världsuppfattningar för jag tillåter det inte längre. Jag ber att vi alla ska läka i detta, alla nå frid och kärlek.

 Visst min terapeut är glad Jag äntligen visat lite ilska, jag försvarar ju normalt alla beteenden, hon tyckte att så gör en teraput, förstår, kartlägger, ser mönster men inte en PRIVATPERSON. En privatperson känner och respekterar sina känslor. En privatperson väljer bort de som sårar och skadar. I mitt fall så går de självmant när de upptäcker de inget har att hämta, att jag inte accepterar mera översitteri el kränkande beteende.

Nu har jag bara att acceptera, förlåta, och att gå vidare. Det känns som jag inte har något val.

Men?!

Jag skulle kunna göra som många:

- Bli trygg i en gemensamskap.

- Bli trygg i en religion.

- Bli trygg i en politisk övertygelse: "nu förändrar vi världen".

- Bli trygg världsfrånvänd i ett kloster försjunken i bön och meditation.

- Bli trygg i materiell, status, flärd, lättsamhet och komfort.

Eller älska som det vore sista dagen och andas in en mans doft, höra hans hjärta slå.

FÖR DET ÄR DET MITT HJÄRTA LÄNGTAR.... ATT.ÄLSKA MED EN MAN.

Men det vore grymt.

JAG ÄR INTE REDO FÖR VÄRLDEN.

Jag BEHÖVER INTA MIN SJÄLS LEDARSKAP NU och SKAPA MIN EGNA RELIGION, EGNA MODELL - ANNARS HAR JAG LEVT DETTA LIV I SPILLO.

Jag kom inte hit för att bli vare sig en nickedocka eller en någon förälskad mans viljelösa och tillåtande kn-lldocka. 

JAG KOM AV EN ANLEDNING:

Jag kom för att skapa något.

JAG BÄVAR FÖR UPPGIFTEN.

Det gör mig matt.....

Så...

Jag somnar om.

Är det nu jag ska i mitt allierade tillstånd ha TILLIT TILL PROCESSEN?

?

Jesus, håll min hand.

Änglar viska sanningar i mitt öra.

Människor snälla var just snälla.

Namasté 

- Ur mitt Vildhjärta 

© DominiQue