Jag själv exempelvis har ju ett alias på internet och jag skriver ofta texter som inte precis beskriver verkligheten jag själv lever i.
Det vill säga att ungefär som en novell eller en roman inte beskriver vad som faktiskt hände utan bara vad som hände i den påhittade historien.
Det som i film och serier brukar kunna kallas 'universa' eller 'universum', som i 'Stålmannens universum' eller kanske 'Modesty Blaise universum'.
En påhittad verklighet där man kan vänta sig det mesta, oavsett hur verkligt eller overkligt det verkar vara.
På det viset är också verkligheten i mina texter just så påhittad att det inte hände eller händer någon annanstans än just i den tänkta verkligheten.
I verkligheten är jag varken hjälte eller skurk utan bara en helt vanlig människa, trots att vi vet att en sådan där genomnormal person egentligen inte finns.
Utan att vi alla har tänkbara fördelar och brister, kunnande och vetskap såväl som okunnighet och ovetskap.
Jag kan i olika rollfigurers 'jag' i mina historier ha alla möjliga karaktärsdrag och göra litet av varje på gott och ont.
I verkligheten kan jag inte tänka mig något annan än att ha en hög moral och att leva som jag lär.
Försöka mig på det i vilket fall som helst.
Men i påhittade historier går det ju att vara exempelvis omoralisk och bryta mot såväl skrivna som oskrivna regler och det är ju ganska skönt och en väldig frihet.
Så när en del läsare vill kräva att jag bara skall skriva 'sanningen' så har de missat något i sin uppfattning om verkligheten visavi den mer eller mindre påhittade verklighet som skapas i påhittade historier där vad som helst skall kunna hända.
En exempelvis romanförfattare som skriver eller inte skriver deckare eller thrillers.
Den kan inte samtidigt skriva 'sanningen'.
Eftersom en polisroman eller en saga av naturliga skäl är just påhittad.
Jag förstår inte hur man kan säga att en bok med dikter kan sägas vara antingen 'sanningen' eller helt 'osann'.
Dikter speglar en textförfattares tankar och känslor, föreställningar om verkligheten.
Men på sin höjd speglar texterna en högst personlig syn på verkligheten.
Även om nu en sådan tänkt verklighet erkänns av olika läsare.
Att försöka kräva att en textförfattare skall skriva 'sanningen' är inte att ta på direkt allvar anser jag.
Få om ens någon kan säga vad som är sanning, eller sanningen.
För även om man intervjuar 5000 människor om vad som utspelade sig under en hockeymatch under den tidrymd som den utspelar där dessa 5000 människor såg matchen så kan de komma med 5000 olika vittnesmål om vad som utspelade sig just den kvällen där och då.
Så vilken av dessa 'sanningar' som de berättar är då den 'enda rätta sanningen'?
Det man kan säga blir sanningen är de delar av berättelserna som verkar överensstämma med varandra.
Exempelvis att matchen först slutade 3-3 men att den efter viss tilläggstid slutade 3-4.
Det kan berättas om vilka lag som möttes och en del andra detaljer, så länge som besökaren var medveten om dessa detaljer.
Som i vilken matchminut eller period mål gjordes eller nästan gjordes, vilka spelarna var som spelade matchen, vilka som dömde och slå vidare.
Men i övrigt kommer det automatiskt att finnas uppfattningar som går vitt och brett isär.
En annan sak, de som vill avkräva någon en sorts sann verklighetsbeskrivning. Hur väljer de själva att beskriva en sorts 'sann verklighet'?
Är det en sådan 'sanning' som är i stora drag lik en sådan sanning som vem som helst skulle kunna eller vilja skriva under på.
Eller är det i det stora hela en högst personlig sanning?
En sådan sanning som sedan kan tänkas vinklas i teve, tidningar, radio eller olika andra media och speglas av privatpersoner är det som kommer från TT. Text-tv och de reportrar vars rapporter reflekteras och samlas ihop.
Att säga att det är sanningen är helt okej.
För det är vad som sedan vidarerapporteras i hög grad likadant överallt.
Men det är ändå något som olika personer rapporterat utifrån vad de själva tycker sig ha upplevt.