Den sorgens tid är inne, då mänskor flyr från krig.
De lämnar hem och rike, där allting är ruin.
Med bylten, barn och farmor långt över land och hav
beger sig millioner att slippa egen grav.

När flykting står vid gränsen till rika länders värld
möter taggtrådsstängsel, dörrar och gevär .
Han lämnas där att frysa, att svälta i sin nöd.
Skall han likt dränkte pojken vid stranden se sig död.

En gång när räkenskaper görs upp i framtiden,
då skall vi syna konton, som saknat samveten
och fyllts med smuggelpengar, med inkomst från fabrik,
som tillverkar de vapen, som åstadkommer lik.

Vad hopp finns då att finna för mänskor på vår jord.
Hur skall vi återvinna ett liv med framtidstro,
där leenden och värme förhärskar, ger oss mod
att skänka all den kärlek, som tid kan ta emot.