Det stinker av ruttnande ord från
Hatets Träsk
och bland ångorna
ur sörjan
stiger ynkliga figurer fram
som vålnader
naziskt marscherande
outbildade
bedragna
livsfarliga
är dom

krambristen skriar
och anas
som grimascher i deras ansikten.


Vi mötte en molande sorg i blanka ögon men också en tydlig värdighet i hållningen. Vi mötte stolthet och vackra leenden.
Sådant som ingjuter hopp, såg vi, bland människorna där vid blomstren och ljusen vid Kronaskolans port.
Vi bugade och jag skänkte mitt personliga bidrag - en Elegi från klarinetten.
Evert sjöng i Trollhättan.


Fem tusen människor tände facklor i skymningen.
Mot rasism tågade vi stilla, tysta, beslutsamt värdigt.
Vi var alla som en enda organism och månen vårt vittne.
Hat och ondska kan aldrig besegra oss.
Vi är beväpnade med kramar.