MELLAN RUMMEN

I de små mellanrummen
I det som kanske inte ses
I det som inte är

För vi ser oftast bara konturerna
Av husen, träden, människorna
Vi ser det som har substans

Vi känner oss dock fria då vi
sitter på en gunga, eller cyklar
Det är rymden min vän

När vi tittar upp på en stjärnklar himmel
Vad vore alla vackra stjärnor
Utan den azurblå rymden där i mellan

Vad vore jag utan denna mäktiga tomhet
Denna innerliga längtan, som jag förväxlat
då jag hela tiden sökte mig i ett annat Du

Vem är jag att söka mig bort och fly
till det jag ser och förstår
Vem är jag att likt vetenskapen söka bevis

Vem är jag att mäta evidens?
Vem är jag att hävda, påstå?
Jag är bäst som elev, lärjunge
i att ständigt och ödmjukt fråga livet
om varat i mellanrummen..

Jag vet att jag inte vet
Jag vet att livets hemlighet är mystik
Jag vet att Kärleken är mitt bland oss
Så listigt höljd av mörkret
Så vist blottad av ljuset
Mörkret skrämmer
Ljuset bländar

Så jag blundar för att se
Jag vilar för att känna
Jag frågar och tystnar för att lyssna
Vem är jag att tolka det som kommer?

Vem är jag att tro mig vara i rätt väg?
Jag en person, jag en Quinna
Jag är viktigast, navet i mitt liv

Mina tankar, universums fixa punkt
Dock ej medelpunkt
Destination är hem

Vad är då hem?

Hem är rymden, det oupplösta
Där inga begär finns pga önskan att släcka brist
Utan där Tacksamheten bäddar för flöde

Vi kan fylla mellanrummen med visioner och tankar
Kraft, arkitektur, blomstrande trädgårdar och Gud
Vi kan älska tyngdlösa, upplösta i livet mellan gränserna

Vi kan dansa på bron av ljus
Fria.

UR LIVET, MITT HÖGRE JAG & HJÄRTAT

© ORD & FOTO

DominiQue NVC Costa

29 (2+9 =11) oktober 2015 eft.Kr

LJUSBRONS ÅR

LoveBlessings <3

OBS!
Jag tackar på förhand för eventuella applåder och kommentarer här öppet, och ej via mail: Varmt Tack ♥ Jag älskar om Du läser mitt hjärtas Ord ♥