i utsikten från tegelkomplexets utvalda gargoyls stenblick
samhällets infekterade tarmar ringlar sig likt anakondan runt diktens bitbara hals
gamarnas nackar syns inte i skriande cirklar
behån bröstar upp sig och ryggraden sprakar, gatlyktan knakar
genom det vita genande gener gallskrikande ur gallerians gallerförsedda fönsterskinlighet
och fångarna sover sött på sina britsar
de har skalats ned till skellettenergier och de skakar inte
andetagen är lugna som vore de i hypnos
det här är en enkel världsbild
och i detta skall: hundens kärlek
i denna päls ett avskräckande exempel
ett skållhett nervsystem förtryckt av brosk
under hud innanför ögon
ursinnigt membran älska försvinnande
molnord; när är ett verb
ondskan förfärligt utblottad
inte sprucken som blixtar och
döda stjärnor som gnistrar, visslar
den rör inte rygg
du blir inte klok
rök i brist på eld
dikten är en mördare
med kemiska verktyg, en illasinnad upplösare
hoppet en eländig mental fossil av en utforskat urartad hjärncell
dikten är stupfull, våldsam
Lucifer Morgonstjärna fallen pladask
vill bara se dig i ögonen för att säga att allt ska bli bra
allt ska bli bra lillhjärtat
du behöver inte göra allt på en gång
skriv nu
tänk på solen som frånstötande och snorta din d-vitamin ur blombutikens importkrukor
skriv för att kärlek är ett ord
och dröm för att drömmen är vid liv
oavsett om hon vill det eller inte
dikta fantasi i maktbristens strålkastare
knarka för den goda smakens skull
rök i brist på eld