Hos terapeuten.
- Du slog och slog, men inte så att hon dog, stämmer det?
- Just så var det.
- Du slutar innan hon dör, därför att det är svårt att göra av med en död kropp och att om hon är död, det inte går att dominera och slå igen. Utöver att mord kan ge många år i fängelse?
- Jo, men så är det ju.
- Du kan alltså förstå att det finns en gräns?
- Det är väl klart. Man biter ju inte den hand som föder en.
- Så du vet om att du har ett ansvar alltså?
- Jag är psykopat. Det vet du ju hur vi är. Att vi måste fejka känslor och att vi har ofta svårt att behålla ett jobb, är högutbildade eller i alla fall har koll.
- Jag försöker förstå mekanismerna bakom.
- Du försöker sätta dit mig, försöka någonting med mig.
- Det du gör är fel. Vi tillåter inte ett kriminellt beteende.
- I sammanhanget. Det vill säga om det var en saga om en groda och en skorpion.
- Jaha?
- Så skulle du vara grodan och jag skorpionen.
- Men båda dör ju, i sagan.
- Jovisst, men skorpionen kan ju inte gå emot sin natur.
- Då är det tur att det här inte är en saga. Här måste du stå till svars för dina gärningar.
- Jo visst. Men så länge jag inte slår ihjäl nån. Och jag är ju som jag är. Vad väntar du dig? Fängelse? Jag är ju sjuk. Att vara psykopat är ju att vara sjuk.
- Även sjuka människor kan skilja på nästan och faktiskt.
- Ja, men jag är född med munläder.
Ja du som läsare får tänka själv, helt enkelt. Vad gör man med folk som inte passar in? Låser in och kastar bort nyckeln?