Den första lekkamrat jag lärde känna i Lidarände var Piter.
Vi satt på en sten dungen utanför mitt hyreshus. Piter frågade:
Vet du vad jag har?
Nej.
Han tog fram en ask tändstickor.
Wow, sa jag.
Jag visste precis vad vi skulle göra. Piter satt kvar, jag skyndadee mig hem. Mamma frågade om allt var bra. Jag sa att jag bara skulle dricka vatten, men innan jag gick smög jag in i vardagsrummet, till pappas cigaretter i asken bredvid askkoppen på sekretären. Snabbt drog jag fram en och stoppade i bröstfickan.
Jag stod för tobaken, Piter för tändstickan, och jag skulle dra första blosset. Ett riktigt djupt halsbloss, nu var jag vuxen, en riktig kung, men det snurrade omedelbart till i huvudet, uppkastningen exploderade, jag kräktes på Piters nya jeans.
Jag tordes inte gå hem förrän sent på kvällen.