Vi ! vi, ä  riktiga  karar  vi, å  vi  vik  int  undan  för nåt,
å fjoller ät ve te mellamål.

Fitta  å  hembränt,   ä   livets   nödtorft, å  ett  pubslags-
mål emellanåt,håll en i trimm.

Här gäll inga halvblessyrer, utan  här  kör vi i  500  km
i timma utan bälte å skygglappa.

Våra valkiga händer, är av järn, härdade  av  hårt  virke
slit å släp i skog å kargig mark, å nån  snålblåst  gäll int
här,utan här äre stormbyar å iskyla så  ballerna skallra,
men de råder ett tjurknull å ett par  liter 96 % -igt  hem-
kört bot på.

Sen ä man karl igen, å ät å  skit  som  endast  karar  ska
göra.

Live ä int så djefla  omständligt  å  märkvärdit, som  de
där asfaltsfolke vill gör nä te, även om live för oss ,blive 
en fitta som slukar oss, ve  hull  å  hår, så  ä ve  karar vi,
som vet hur en mutter å en skruv ska gängas.

Vi ! vi ä karar vi, å av rätta virke, som vakna var morgon
me kuken som ett spett, å beredda inför allt,för vi vik int
ner oss vi int å  stryk int katta mehårs , å krusä nåen,
för  grinjoller  fjollerier å annan olåt, ta  vi  ur  avkomma
våren  ögonaböj, när  di  för  första gången  öppne ögena
å stirre in i mammans mjölkiga ögon,mens vi kara skratta
åt döden och helvetet.
-