1:a gången de sensibla öronsnäckorna,nåddes av
den skånska dialekten,antogs det vara ett skämt
eller en hörselhallucination.
Att detta orala orerande utgör det tungomål folk
i de skånska regionerna för dialoger och monolo-
ger med framstod för den finkänslige språkvirtu-
osen som häpnadsväckande, och  för alla de som
begåvats  med  rikssvenska  språket  ter  sig  den
skånska dialektens  grötgyttjiga  geggamoja som
en styggelse och oförskämdhet i kränkning  gent-
emot svenska språkets etik och retorik.
-