Den 1 juni 1961 föddes jag, på Tierps BB, av alla ställen.

Att växa upp på sextiotalet hade sina ljusa sidor.

En av dem var tv-programmen. Och ett av dem var "Hylands hörna". Förmodligen missade jag aldrig ett program. Varje lördag var det dags. Visst, det fanns bara en kanal och ingen färg-tv. Men då visste man inte om något annat.

Vissa lördagskvällar hade jag barnvakt. Hon hette Lilly Broberg, och var förresten släkt med Lenne Broberg, som sjöng "Mälarö kyrka" (skriven av Sven Lindahl).

Då skulle det ätas landgång, chokladbitar och tittas på "Hylands hörna",

Det är nog först nu i retrospekt som jag inser hur mycket jag - och hela svenska folket - verkligen älskade Lennart Hyland. Mannen var definitivt oerhört folkkär och en av de mest innovativa förmågorna inom svensk radio och tv. En eldsjäl och ett geni.

Därför blir jag MINST SAGT beklämd och bestört när jag läser om att den byst som sattes upp till hans minne vid Radiohuset i Stockholm den 1 juni 1995 (observera datumet - min 34-årsdag) har flyttats.

Varför? Jo, vissa f d medarbetare har tydligen tagit illa vid sig av att se den!

Få människor - om ens någon - har gjort så mycket för svensk radio och tv som just Lennart Hyland. Säkert hade han sina brister och fel som alla andra. Alla kan ju inte vara fullkomliga som oförargliga Lill-Babs eller harmlösa Lill Lindfors. Men statyerna av Vasa får stå kvar. Han var ju tydligen inte alls så god att tas med.

Det är ju faktiskt inte Adolf Hitler eller Idi Amin vi talar om här, utan en folkkär tv-personlighet. Jag skulle t o m vilja säga hjälte.

Till och med i Tranås, mannens egen hemstad, gafflades och gruffades det om Hylandbysten där.

Bedrövligt, som min gamla vän Monica, sjuksköterskan, skulle ha sagt.

Jag tycker att svensk tv borde visa ALLA hörnorna i repris. Och att man ska flytta tillbaka bysten till dess rättmätliga plats.

Det står jag för. Till 100%.

LARZ GUSTAFSSON  21/2 2016