Jag kände en gång i tiden en hund med
fyra ben. Tre hade han att gå med och
det fjärde, vilket satt mera undertill, hade

han till att berika världen. Det vill säga
genom att sätta valpar till världen med
hjälp av en tik. Det där benet att gå med

som då var ben nummer fyra, var en lem
som satt mera framtill, men det var före
min tid. Det vill säga att han var som vilken

jycke som helst. Sedan träffade han mig,
då hade han bara fyra sammanlagt. Det
berodde på att den som backade på honom

måste ha tagit en lur, precis hunden tog
en lur i sin tur. Att jag inte har en bil att
vara bakom (ratten) med, har sin naturliga

förklaring. Men se det är en helt annan
historia. Att den berättas om på annan
plats, beror mest på att den var ledig då.