Måndagskvällen var sig ganska lik,
gymmet, bastublunda
och in på matbutiken efteråt
och sedan ta bilen hem.
Det var mörkt och ganska ensligt
på gården i bostadsområdet
där jag bor.

Fotsteg i snön bryter tystnaden.
Jag vet att den där lilla flickan bor
i samma område som jag.

Hennes ålder är fem år
skulle jag gissa.
-Tjena,
säger hon tufft
där hon hoppar fram.

-Du kanske undrar varför jag hoppar mycket,
frågar hon mig.
-Ja,
svarar jag nyfiket.

-Jag gör det för att jag ska bli en
världshoppare en dag,
säger hon bestämt
och tittar självförtroendefyllt på mig.

Det var just den stunden som skiljde sig
mot alla andra vanliga måndagar.
Jag hade äran att prata en stund
med en framtida världshoppare.