Likt mogen frukt faller du nu från ungdomens träd, känslan av nostalgi är nu kanske nära tillhands då världen och livet förmodligen inte längre ter sig lika banalt. Men så länge du håller blicken högt, och fixerar den på ditt mål där i slutet av tidens horisont, så skall du se att du kan stå emot de tuffaste av stormar.


Låt din vandring genom livet och kunskapens skog präglas av disciplin till din dröm, eufori över livet och dess möjligheter, men framförallt av altruism till dina nära och kära. Som den strandvaskare du nu är kommer dessa tre skilda attributer vara av ytterst stor vikt i ditt sökande efter livets guldkorn, korn som sedan kommer symbolisera vägar och val i ditt liv.


Kanske är du inte där än, kanske har du inte hittat annat än kattguld, vilket är fullt förståligt då det ofta är ett långt och utdraget sökande. Paradoxen ”skynda långsamt” må te sig likt en tom och eroderad klyscha då den ekar i dina öron, men ibland är dag natt och natt dag, det är inget som går att förklara, det är bara som så att livet ofta kan te sig abstrakt, speciellt då du inte alltid vet vart du siktar med din viljas pil.


Men då myggen skingrats och ovishetens klåda lagt sig, kommer ett mål att blottas, en dörr öppnas, och slutligen kanske en dröm förverkligas. Du kommer då få vind i dina segel av kunskap och karaktär, denna vind kommer för var dag att växa sig allt starkare, och för var dag kommer drömmen att bli allt mer konkret och verkligt.


När du sen slutligen lagt den sista puzzelbiten tillrätta, och då ser dig över axeln för att blicka tillbaka på den tid som dig var given, så hoppas jag att det sker med ett varmblodigt hjärta och högburet huvud.


Jag hoppas att det slutet likt de du står iför idag kommer medföra en början på något nytt, något större, något vackrare, något sannare...