I en park,
på en bänk,
sitter en skugga
och kramar den guldpeng
som en givmild kvinna skänkt.

Allt han äger
bär han på insidan
av sitt bröst,
allt annat har han tappat,
glömt bort,
mist tron för.

Då ögonen sluts,
händerna vävs samman,
dörren öppnas
och regnet tillåts,
är han ett med allt,
allt med ett,

glömmer hungern,
glömmer drömmen om ett tak.