högt över hustaken

människorna bilarna

långt därnere nere

himlen var molnfri Solen

och havet låg helt spegelblankt

Jaget svävande högt

vilken extatisk frihet men

började förlora höjd helt plötsligt

kämpande mot gravitationskrafterna Jag

måste mellanlanda på vår bakgård

ett nytt försök att lyfta

hade ingen kraft att överkomma fasaderna

det blev mörkt och ingen

såg mig

inte jag heller

kunde få någon hjälp

av människorna fångad här

i en förfallen enrummare

långt utanför händelsernas centrum

var jag rört mig så hemvant

självsäkert

fast det bara var en illusion

en dröm

om att kunna flyga