natt igen varför

är det alltid natt numera

parken och skuggorna

mitt bländande mörker

tystnaden som skiljer

för dig också närmare

lämna mig inte

lämna mig just nu

ensam i natten och du

alla dina sönderklippta drömmar

orden jag lämnade spridda

över grusgångar och

planteringarna

i små koncentriska grupper

smälter samman och skingras

av den fuktiga havsvinden

samlar jag all tystnad i en korg

med resterna av din sorg och

min kvävda längtan

och bilderna som glömdes kvar

i fatet med framkallningsvätska

på rummet med optiken

och alla negativen

i mitt bländande mörker