Sträcker mig i slowmotion efter Tvns remot-kontroll, spiller kaffe på min nyinköpta vita kalsong.
Aj som shit tills jag ser Tildes leende, på Tv4:as Nyhetsmorgon hon lockar mina sömniga ögonlock åter till seende, Peter Jihde tofsar med sitt hår, vädret talar om vår, Peter läser ett poem hoppas att hans socker nivå håller stånd mot empati-löshetens tunga sten, som tynger ner vår värld och vårt avlånga land, den är som Saharas öken sand på sand på sand, den största ismen, egoismen ett hav utan land. Kroppen värker och sängen ropar kom åter, jag dig förlåter, när Fredrik Strage, dyker upp och får mig att känna att det vänder sig i mina mage. Pretto mannen nummer ett, okey han har ett rätt, sin insats i Latin Kings, men Dogge var den som räckte tassen, bara för att prettot sen skulle fylla ut strassen.
Sen Donald Trump denne avtrubbade kamma-över-rasist- stump, som äcklar med sitt hybris sadism, och Clinton denna rabiata kvinna, frågan är, pest eller kolera. USA är vad det är, en storebror som förpestar allas atmosfär, med sin politik som går över lik, hjärntvättar oss med Hellywoods arsenik, jag drabbas av panik, ett instängt vårskrik börjar rulla uppför min torra strupe vill ropa skrika, ej ge vika för de som dikterar våra liv, vråla som Carola, kasta en blomlåda eller två i skallen på Brevik som just dök upp i rutan och helst ska den väga minst ett ton, denne dåre häcklar vidare trots att han fått sin dom? Vill inte se, vill inte höra, God Bless Hasse Aro som vägrar kompromissa med dem som pissar, ner vårt och andras liv, fram med storstövlarna och ta stora kliv, kasta ner en sån som Brevik ner i en håla svart som natten, där kan han göra sina nazism hälsningar, sina hitler tiks, rakt upp i asset på fan själv! Men OJ, nu är det en ny dag, klorofyll längtan, trängtar, efter utgång, trots gårdagens sena avgång, frustrerande ångest intrång,zappade bort skiten med en bön och gurans toner nedför dess hals, toner sköna allt från Clapton till en stilla vals som dansade ut genom mitt fönster som har en öppet glipa, och utanför sprang nån förbi med sina doggar som diggar i kör.
Och bilarna bara förgiftar när de okynnes racear och kör!
Dagen idag är min och Din och de säger att vi ska fånga den? Men hur ska man kunna det när natten ständigt gör sig påmind? Sitter kvar framför Tv-rutan, slit o h släng sprutan som gör oss till robot hjärnor, nollor och ettor ettor och nollor, aldrig något emellan aldrig nio? Nej nu dax att sluta skriva måste se Malou efter tio, ajöken och god bye kära poet vän, hörs när vi hörs till mångens förtret!! KB