ingenting återstår

av det som aldrig fanns

då var där inget du

inte jag heller

men i solnedgången

kändes det på något sätt

som om den 900 åriga eken

varit mer levande

än dessa flyktiga hågkomster

av nomadbyarna

omkring Altaibergen

de storögda barnen som

bara stod där utanför skjulen

du rökte dina mentolcigarretter

och vad gjorde jag

oberörd av alltsammans

ensam

med mina defenser

försökte jag fylla tomrum

med de lakoniska standardsvaren

och plattityderna