jag är så avundsjuk på de som är älskade, själv är man ful, dum, äcklig, korkad, luder, slampa, hora, bimbo. Någon som inte betyder så mycket för killen som ska ha barn med sin tjej, ex, flickvän, fästmö, fru. Jag är bara bimbo och hora, tro mig. Snälla, prata inte med mig. I cannot be loved. "I just wanted to be loved" Marilyn Monroe.
Snälla pappa, kom tillbaka. Jag saknar dig, varför stack du? Varför lämnade ni mig allihopa? Ett avsked var allt jag fick och ett jag kommer tillbaka. men du kom aldrig tillbaks. Jag vet inte vem du var, men du är borta. Alla män kommer att ligga med mig och säga hejdå och gifta sig med den bra tjejen. Jag är mobbad. Ensam. Utstött. Tom på liv och känslor. Ingen älskar mig. Jag gråter mig till sömns om nätterna. Skär mig ofta. Alla lovade att aldrig lämna mig, Jared inklusive. Men det gjorde han. Och alla bra tjejer därute är med killen man är kär i. Man får honom aldrig. Bäst är sömnen, den eviga, natten som aldrig slutar, så man slipper vakna till mer smärta, till mer sorg, till mer sadness.
Jag har funderat på hur jag ska göra det, hängning i skogen, skära upp handlederna, kniv mot sidan, skjuta mig, hoppa. Hoppa får det bli, har ju privata stället jag har att hoppa från. Det enda som ger mig glädje är döden. Jag är ful, så säger alla feminister så jag HATAR feminister. Ni är fruktansvärda med ert åh vilken ful tjej! Och man får inte ta komplimanger av killar heller. Hora som alla skrattar åt.
For my heart belongs to Daddy