Om världen var som reklamen vill utmåla den, vore den helt grandios.
Alla människor skulle ha kök större än hela min hustrus och mitt hus och i detta gigantiska utrymme skulle familjen glatt samlas varje morgon med mysli, rostat bröd, becel och klunkar av provivadrycker. Kaffet skulle komma från maskin som macciato eller latte.
Alla har telefoner med obegränsade surfresurser.
Alla reser ohämmat världen runt till Paradiser, med välrakade kroppar insmorda i senaste örtskrikande crèmer på antiagearenan och med tänder och naglar i bästa motorputsade skick. För att nu inte tala om kostymer och eyelashförstoringar.

På fritiden kör man fourwheeldrive för att lättare komma sig ut i naturen. På gym anabolsvettas man och käkar kosttillskott som godis.

Samtidigt som vi förstås ger fan i framtiden och världens sextio miljoner flyktingar, våra egna uteliggare eller barn med bekymmer. Eller krig, utrotning, våldtäkter och ödeläggelse i största allmänhet.

Det går åt massor av välglättat glanspapper för att rädda situationen och vår unika värld.
För att nu inte tala om dessa mil av taggtrådsstängsel.