bara du och jag

kom gående tystnad

de brutna orden

dessa oavbrutet avbrutna

rörelser framför allt

i den dunkla tvättstugan

gnuggade jag hennes kläder

med tallsåpa

på det spruckna cementgolvet

eldstaden och grytan

med hett vatten

etsade sig fast i hjärnan

det blir mörkt inom kort nu

jag vet att hon kommer ner strax

för att ösa ovett över mig

måste försöka hålla ut ännu

vill ju inte att hon skall dö så snart

nu hör jag hennes steg och

förtränger gråten

-

jag tänder stormlyktan

bara du och jag

gående bland spruckna minnen

ögonen behöver vänjas

vid detta ständiga halvdunkel

ensamma om natten

längs de smala vindlande fårorna

de skogbevuxna bergen

och det pulserande blodet

tystnaden

bara du och jag

kvar i detta förträngda

Skrik