idag

dessa återkommande smärtor

idag

en av dessa återkommande dagar

visarna

visarna

på mitt

gamla analoga urverk

kryper sakta mot kväll nu

jag har tid att tänka idag

men jag låter musiken dränka tankarna

och ser bara på bilderna

någon har ställt fram projektorn

med magasinet fullt av skarpa diapositiv

det var inte jag inte

och jag blir inte mer sentimental

när jag ser oss sitta där på den gröna parkbänken

ett stycke från stranden

du med din dramatiska postpunk make up

platåskor näsring

jag med gröna favoritskjortan

och det psykedeliska fraktalmönstret

öppen vid halsen

i verkligheten

finns inte dessa bilder alls någonstans

i verkligheten

finns inte en enda av oss kvar

inte heller den rent fiktiva diaprojektorn

i verkligheten

är inte ens verkligheten riktigt verklig

ännu mindre min fiktiva

identitet