regnet strilar ner

jag sitter vid fönstret

ser paraplyerna

asfalten blänker regnvåt

hjärtat mitt

blir du inte riktigt våt nu

jag skall torka dig

med nallehandduken

medan jag drömmer om solen

i Torremolinos

som jag av en händelse

aldrig besökt

jag minns att vi satt

på den öppna terrassen

vid havet

vi hörde vågorna

slå mot den långgrunda

stranden

och alla ljuden från strandpromenaderna

musiken från klubbhuset

som ligger ett stycke längre bort

dom spelar Liquid Soul

I See the Spirit”

rytmen jämt dunkande

jag kan urskilja cymbalerna

ur den täta mattan

telefonen väcker mig

någon vill få mig prenumerera

på Hemmets Vän

säger att jag är Scientolog

men det är ju inte sant

det regnar fortfarande

alltid utanför

utanför jag utanför