är du där nu

kan höra dig viska

alltför tyst

för att jag skulle undgå

att höra orden

det är inte bara du som sitter ensam vid altarrundeln

mitt framför de

svärmande människorna

ser jag dig gå sakta mot stranden

kunde jag inte ha ropat

STANNA

nu bara viskar jag

in i ditt mörker ibland

medan jag bär på bjälkarna

upp mot offerplatsen

sjunger jag lågmält din sång om och om

och medan nattvarden

delas ut med instiftelseorden

i en ritual

där mörkret besegras

där ljuset besegrar döden

gång på gång

låter jag fingret sakta

glida över din vibrerande mun

och viskar ditt namn

                                       igen