Hos föräldrarna hänger ett fotografi
En pojke med rådjursögon

Tittar jag för länge kommer tårarna
Jag saknar honom så

Pojken som hjälpte den äldre damen över gatan
Som såg världen genom sockerlinser

Idag finns bara jag
Som inte ens mannen i spegeln tycker om

Jag vet inte när det hände
Men det hände

Jag satte mig på åskådarläktaren
Överlämnade ansvaret till de som fortfarande stod upp

En äldre dam faller handlöst till marken
Hård asfalt viker sig inte för krasande näsben

Ett ansikte badandes i blod
En vädjan om hjälp

Jag ser det som fiktion
Annars gör det för ont

Går vidare
Till ingenstans