arbetarnas fest är slut
och vardagen tar vid
jag går hemma och min hustru
har gått ner i tid
kämpar mot mitt blodsocker
för att gå ner i vikt
räknar med att lyckas också
givetvis på sikt...

1  maj är inte som
vid sjuttiotalets mitt
det var klara fronter då
och mera svart och vitt
flera tåg som tågade
och mera idealism
nu är det grön ungdom
och en massa feminism


allt har blaskats ut
dogmatisk får man inte bli
men för mig är fienden
den som förkortas "FI"
småborgerligt, vämjeligt
och kontraproduktivt
och det gröna flummandet
är knappast progressivt


"ingenting är längre
som förut" sjöng fugelstad
visst var det väl festligt
och visst kände jag mig glad
men jag störs av det som
skorrar falskt och luktar piss
allt som bara är en pose
precis som showbusiness

LARZ GUSTAFSSON  1/5 2016