han stod vid forsen

såg ut över det skummande

kokande vattnen

han kände suget inifrån

efter en stund var han inte längre säker

Martti hade min bajonett

han gick rastlöst fram och tillbaka

med något vilt i blicken

den natten strövade jag

ensam längs de ändlösa gatorna

han brukade bryta av

den böjda foten på någon av

mina antika stolar

sedan slog han mig metodiskt

på platser var det gjorde mest ont

och alltför länge

vad som sedan hände

med min lägenhet och med

de antika möblerna

det vill jag inte ens tala om

han stod vid forsen

försökte knyta ihop trådarna

såg ut över det skummande

kokande vattnen

han kände suget inifrån

efter en stund var han helt säker

det finns inget mer att säga