Klorna rev djupa år

hjärtat pumpade blod genom ådror

och vener.

Sanden på arenan blev allt mer

röd av blod medan livet for i väg.

Men själen som vandrar 

genom sekler dör aldrig.

Den återkom från döden

av en martyr till ett annat liv.

Tiden lider

så även den själ som 

går och går genom evigheten.

Så kom en dag då bomben föll

över ett kämpande liv.

Åter igen befriades den vandrande själen

från kropp som den dagen

dog som en hjälte.

Den vandrar nu i ett annat liv

kan den kanske vara

den poet som skriver detta poem?