Någonstans i södra Frankrike 1963 i juni, så upptäcks en sak som upptäcktes redan då, fast vi skriver 1963 i den här historien. Flygfältet, som togs i bruk våren 1934, skulle byggas om litet 1946. De rev en vägg och upptäckte då en av flygets loggböcker. Den var inmurad i väggen som de skulle göra arbeten med under ombyggnaden efter kriget, under de dagar då upprensningen pågick för fullt och man måste börja städa upp efter sig för att bereda plats för det nya.
Några män som hade fått i uppgift att riva en del som verkade i behov av det upptäckte alltså en bok som de dammade av och började bläddra i. Dess papper var av en sort som de åtminstone inte visst fanns eller användes och de kallade därför på någon som skulle veta mera. Den personen blev också förbluffad, och tittade på när den skulle ha skrivits i. 1967. Det verkade som om något inte stämde, så de såg efter när den var tryckt. 1965, cirka tjugo år in i framtiden.
Den man de kallat till sig, som var både historiker och visste en del om papper och böcker försökte göra en lista på det som hänt. Byggnaden togs i bruk 1934, 1946 skulle man bygga om och hittade då en bok inmurad i väggen, den skrevs i 1967 och trycktes 1965. Det blev inte lättare att förstå sig på saken. Detta skrevs upp 1946, då boken hittades första gången. Andra gången var 1963, trots att vi nu vet att papperet uppfanns först 1964 och att flygfältet lades ner 1962. Det skulle tas ur bruk och stängas av då. De höll tyst om saken och gjorde sitt, det vill säga låtsades inte om saken utan byggde bara vidare under 1946. Det var ett sådant där mysterium som det i och för sig grubblades en del på, men som aldrig fick något riktigt svar och än idag vet en inte vad en skall tro om saken om den kommer på tal. Under kriget var det några ur en hemlig grupp som skulle leta efter en person i skogen, en som kunde berätta något för dem. En person som enligt uppgift skulle visa dem på en grotta där en del av motståndsrörelsen hade kvarter, de gömde sig där och utgick från den när de gjorde sina operationer. I alla fall så var det några som hoppade och råkade hamna på en avsats på det berg grottan fanns i. De som hoppade var tvungna att ta sig ner till grottan från sin position mer än hundra meter ovanför den och den enda framkomliga vägen, som de såg på saken, var att röra sig i sidled och leta sig fram på det viset. Det var mitt i oktober och inte så skönt när sommaren var över för länge sedan. När de kommit ungefär 35 meter i höjdled så stötte de på en grotta som var väl kamouflerad. De stannade därför och försökte komma underfund med om den tillhörde fienden. Efter att ha lyssnat en stund hörde de en röst sjunga något på ett språk som de inte kände igen. Den personen borde ju rimligen ha någon att tala med. Skulle de försöka ta sig förbi obemärkt eller skulle de ta reda på mera om detta okända sällskap? De valde uppdraget de kommit för att fullborda. Senare expeditioner, efter kriget, har inte kunnat finna något annat än släta väggen utefter berget och den kamouflerade grottan har inte kunnat hittas igen. Inte ens några spår eller rester av något som kan ha varit en plats att försöka dölja, har kunnat hittas. Visserligen kunde de som ville hitta avsatsen igen och grottan där motståndsrörelsen hållit till. Men resten verkar vara bara berget och den del av naturen som sökt sig dit för att verka och växa.
Inte heller detta kunde få sin tillfredställande förklaring och de som gjort upptäckten kunde inte heller de bestämma sig för om det som hänt dem verkligen hade utspelat sig. Men eftersom de var tre stycken personer så var det i alla fall inte en dröm, och det hade hänt under ett uppdrag mitt under brinnande krig. Att det i form av ledtrådar, namn på personer och platser, får lämnas därvid får en förstå. Ingen av de inblandade vill skylta med något som kan identifieras så här långt efteråt, men berätta om det, det kan de göra i alla fall.