Hon kunde inte

stanna

inte heller gå vidare

senare trots

att hon sakta rörde sig

ständigt vidare

kom hon ändå inte längre

cirklande kring varje fiktiv

punkt

i ett varierande landskap

ända tills

samma kvadratiska mönster

startade om igen

startade det om och om

på nytt igen

lämnade jag henne då

och skall aldrig aldrig mera

lämna henne

bara utlämna sedan

helt ensam i kvadraterna

av armerad betong

befolkade

av tvådimensionella

förkrymta ekonomister

och deras tre GHz vibbar

om jag bara kunde

skulle jag skära ut dem

i kartong

och använda dem

som skrivbords underlag

i min stuga på landet

sedan jag donerat henne

min samling signerade cocktailglas

från Iittala bruk