virvlande forsar och mjuka
silvertussar på himlen
ett skummande hav och
stänk av guld i den varma sanden
de bilderna symboliserade
en gång ditt liv

vyerna föll isär du försökte
plocka upp spillrorna
skärvorna rispade dina händer
du gav upp lät dem flyga sin väg
men fragment av silvertussarna
stannade kvar i din själ
och korn av guldstråken
blev kvar i din värld

de resterna var det enda som
inte förstördes i mörkerstormen
den enda anledningen
till att du finns kvar här ibland oss