Strandskatorna
de ljudliga, svartvita, långrödnäbbade, granna
de är borta sedan länge nu.
Fiskmåsrösterna
har också flytt undan höst.
Kvar
är korp och trut.

Kusten
tystnar.

I utsikten
bär fjorden sensommarkulingens gässande vågor.

Uppe vid husen
vistas vi stilla
vi passionister
stoiskt
barbenta än.