stigen som

slingrade sig fram

vid foten av berget

uthuset

mossgröna dunkel

stilla mina tankar nu

passera mig

utan ett enda förstulet

ord

jag var drömmen

men drömmaren var du

lämna mig nu

glöm mig

göm mig göm

mig

i ditt hjärta och

i ditt mossgröna dunkel

i morgon är nu

borta borta borta

igår

på förmiddagen

när solen var hög och göken göken

var vi en kolonn

på 500 vackra män

inte en av oss liknade

någon

av de andra

och vi sjöngo alla

i otakt medan vi skred fram i

ditt mossgröna dunkel

men

inte en av oss

var så drömmande

som jag

i ditt mossgröna

dunkel

*

göran 28.08.2016