Är vi framme?

borde vi inte ha varit det

redan förut

före oss innan

lyssnar du fortfarande

varför dessa

ständiga repriser

att alltid

behöva återvända

och den andra stefan

som haltade

på den högra foten

han bara satt där

medveten om

att han

inte kunnat lindra

smärtan

men jag

minns ju aldrig

hur hon egentigen

såg ut

när hon plötsligt

sjönk ihop

fallande upplöst

borta

vi hade bara varandra då

nu är jag

som vinden som

havet

där jag ligger

skvalpar mot strandstenarna

och glittrar

i solen

(I desperationen över att inte kunna skriva Poesi, skrev jag denna xxxx.)