Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag reser inte så ofta, men å andra sidan skall det visst vara farligt till och med hemma, att ramla och slå huvudet i är ju inte helt oansvarigt eller 'Jag är inte helt främmande för döden, men det är inte de döda heller'.


En tröst...




...kan ju vara att de som sitter i ett flygplan då kraschen och dödsfallen inte kan undvikas, även om det dör fler i bilolyckor, som inte är fullt så verkningsfulla då fordonen står för sig själva och inte innehåller någon individ. Hus står dock stilla och kan ändå drabbas av katastrofer. En tröst för de som sitter i samma rum och belägenhet, inte är så ensamma trots allt när de far vidare, är just det, att de slipper gå ensamma. Just ensamma, rapporteras det om från i stort sett hela världen, dör människor av, och det kan en ju som fråga sig då. Skulle de vara lika ensamma om de dog i ett större sällskap tillsammans, eller är det den som håller en döende i hand som fått frid efteråt och känner sig mindre ensam av upplevelsen? Denna och andra frågor skall komma att stupa på samma och den eviga frågan om det finns liv efter döden, en levande kan ha en skyddsängel eller bara har tur som lever fortfarande, som av egen kraft och dynamik. Den som lämnas som åt sitt öde kan möjligen tänka innan också den går vidare...

'Om du går min väg
och jag går din
så möts vi kanske
någonstans på slutet'.




Prosa av lodjuret/seglare VIP
Läst 357 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2016-10-10 09:03



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP