Jag är så trött
på detta förbannade ältande.
Jag skriver samma dikt
om och om igen.
För att inte
stelna till en sten,
för att vara levande
måste jag
hela tiden utvecklas.
Detta satans ältande
är raka motsatsen
till utveckling.
Kontroll är en förutsättning
för lycka.
Kontroll
har man bara
över sig själv.
Har jag ingen kontroll?

*