Att man känner tyget av de nya byxorna stretcha mot huden.
Att man rör sig utan att det känns.
Att man springer och doftar gräs och småbuskars knoppar.
Att man noterar skosulans skrap mot asfalt och grus.
Att det osar matlukt.
Att luften är klar och frisk och ljum och söt.
Att vinden drar över kroppen, när man springer.
Att fåglar kvittrar i våren som exploderar.
Att man exploderar tyst och njutbart i det lilla.
Att det finns saker att göra och upptäcka.
Att morgon, dag och kväll sträcker sig långt, långt, och man lever i det och tror att det fortsätter i all oändlighet.
Liksom människorna som finns vid ens sida finns kvar i all oändlighet.
Jämt.
Att man tror att festen bara har börjat. Och att det gäller att förbereda sig nu inför det oväntade.
Att man vill leva mer än något annat.
Att man älskar.
Och blir älskad.
Så.
Så var det.