Verkligheten är som en bil utan bromsar.
Utan vare sig under foten
eller ens om en så skulle sträcka ut handen.
Den bara fortsätter, färden, oavsett
om en är med eller inte.

Så det gäller att hänga med,
även om det är ibland som
en vilja att skrika rakt ut
och en tar ofta kurvorna på två hjul.

Det är då en är tacksam
för att det finns uppförsbackar.

Men hårnålsvägar kan vara mera knepiga,
för att inte tala om trappor
eller sådana där gator
som en inte skulle vilja ha möte i,
ens på cykel.