Ej av denna jorden
vorden
sliter han på håll
i himlens fåll.
Bortom mörka skogar
plägar plogar
bryta
nyfödd yta,
bakom sorg och pina
hör han vina
varma vindar,
hur de lindar
svarta tankar
ikring molnens bankar.
Ej i denna världen
har han klivit,
blivit
ett på färden
genom skyn
med dyn
i bottenlösa myren.
Gåvan,
stjärnan ovan
lär
vart färden bär.

*
Dikten uppläst