Ditt leende
värmde upp Luntmakargatan
en fredag i april

Jag tror inte
att Tranströmer
kan fånga din natur
Jag tror inte
att da Vinci
kan göra ditt leende rättvisa

Jag förnimmer din närvaro
i Agadirs saltstänk
i Modenas gränder
i tallveden som möter lågorna
på Mariehill om hösten

Det känns som att hela Hälsingland
bor i dina sinnen
skonsamt förädlat
varsamt bevarat

Vem är jag
att säga något
om dina ögon
eller dina bröst

Det enda jag kartlagt
så här långt
är dina höftben
och din hals

Om jag bara kunde återge
hur mina nerver svarar
på dina fingertoppars taktila dans

Du får se min kärlek
som förädlad
i en vinkällare
reducerad på låg värme