Mörkret söker
rutans utsida
jag sitter blickstilla
vet att stunden är kommen

Tränger igenom dörren
Murakamis små TV-människor
de fann min våglängd
jag försummade

jag kan gallskrika
men i denna vakuumkorridor
skulle inte ens grantantens finjusterade hörapparat
upptäcka en atombomb

Dansa era jävlar
en kalinka om jag får be
eller le åtminstone
bildröret vet jag ändå inte ett skit om