Du vet
Jag saknar dig
Det är som en kolbit
Att svälja

Du vet
Jag försöker skaka av mig
Den där ängsliga tonen
Av förvirring

Du vet
Att vi lever inte så länge
Jag vet
Att du inte alltid skulle ha funnits där

Men jag önskar så himla gärna
Att du ville fortsätta finnas där
Ett slag till på min resa

Jag vet
Att ditt hjärta
Talar samma språk som mitt
Det är mitt fjärde språk

Så jag hör dig tala
När jag är ensam
Hur du längtar
Efter mig

Varför gör man såna beslut
När tårarna blir till ispilar
När man skottar snö?

Varför gör man såna handlingar
Som lämnar djupa spår i stigen
När man vandrar genom magisk skog?

Eller kanske framförallt
Varför gör man sådant
Som man efteråt bara äcklar sig över
Och bara ångrar?

Du vet
Ispilarna är vackra
Även om de gör ont

Och jag har tillräckligt med kol på lagret
För att klara mig genom vintern
Men inget hem där jag kan bo