Djupt i själen finns en smärta
som är namnlös
Likt långa svarta armar slingrar den sig,
runt dina tankar
och hindrar dig,
från att känna glädje.

Du ser ett hus,
ett stort hus
med torn som sträcker sig mot himlen.
Där inne bor sorgen.
Du ….
ett steg, och sen, inget.

Genom ett fönster ser du himlen
den är blå
tårar droppar från din kind.
Du gråter för du vet
att det inte finns något mer.

Du har ingen önskan mer
det är över nu.
Du stänger dörren,
ingen släpps in.
Ingen.