Trampar vatten för

att inte sjunka ner i

ett bottenlöst djup

virvlar minnena upp till

ytan simmar mot stranden

sällan skimrar väl

en pärla vackrare än

i morgonrodnad

och aldrig är väl dagen

närmre än i havets brus

i de mörkaste

tankar finns som

oftast en strimma

ljus hos alla de öppna

snäckor i sanden finns en

och annan pärla

som mitt i allt som skaver

fångar in gruskorn

sprungna ur sorgens tårar

gror med tiden glädjen fram