På min kammare

är det aldrig tyst dagen

går över i natt

i huset hörs sällan skratt

bara kyrkklockornas klang

grannens katt jamar

osaliga andar flyr

undan bönerna

från nattvandrare i nöd

bjuds varken vin eller bröd

i en stängd kyrka

övar kören på psalmer

inför julmässan

sparas det inte in på

förlåten oss som inte ser

går undren förbi

såsom skuggorna flyr in

i mörkret mumlar

han sina besvärjelser

över de som inte ger

av sitt överflöd

vilar en förbannelse

sen urminnes tid

är julen månglarnas tid

och tron den fattiges lön