som

bergsbäckarna

om våren våren om

våren

stilla faller jag mot jorden ner

så mycket jag

så mycken smärta

smärta nu

må vårvindar skingra skuggornas dans

låt mig vila här

vid bäckarna på bergens

sluttningar

låt mig än en gång

höra koltrasten lärkorna

bruset från

dessa forsande vatten

men lämna mig aldrig nånsin mer

ensam i natten

aldrig mer aldrig aldrig

aldrig mer

kom nu

vandra med mig bland klippiga bergen

vi skall stanna på träbron

kasta några stenar

ner i de svarta virvlarna

under brofästet

men sedan

skall jag fånga in dina

händer

med de dansande fingertopparna

dansar vi dansar dansar

tills solen går ner

och månstrålar får din hud

att glittra