På toppen av ett obestigligt berg, skulle du kunna hitta min nya lya.

Om du skulle få för dig, att leta efter mig.

Någonstans vid Västerbrons ena fot, lever jag nu.

För att undvika tsunamis.

Känslomässiga stormar.

Och för att spela huvudrollen, i en evighetslång film.

Livet är på riktigt!

Tänker jag, när Titanic passerar vårt köksfönster.

Länge, trodde jag att vi för alltid var menade.

Du och jag, min kära Ågren.

Tagning efter tagning, sitter jag nu här utan dig.

Mellan akterna, dricker jag kaffe med min jämlika motspelerska.

Ekiperad med en zebra i högsta hugg, känns kriget avlägset.

Precis som du.

Min käre Ågren.

Men du är välkommen på en kopp, i min kuliss.

Om du skulle få för dig, att leta efter mig igen.