Det brukar vara ett tecken på att någonting inte står rätt till, när man börjar elda med möblerna för att värma sitt hus.
Men just nu är det precis vad vi gör: i kaminen sprakar det från ett par uppkapade bordsben, svarvade och vackert utsirade i träslaget bok. Det värmer gott.

Fast det här bordet kommer inte från vårt möblemang som bränsle i ett sista desperat försök att hålla huset varmt inför en annalkande Fimbulvinter - när pengarna tagit slut och elektriciteten blivit avstängd sedan obetalda räkningar hopat sig vid dörren.
Bordet är bara uttjänt och ger oss en sista tjänst under sin vandring i kolets kretslopp.

Men det är värre i Syrien och på andra kaosplatser i världen. Där måste man elda med inredningen bland ruinerna för att överleva vintern - medan världssamvetets obetalda räkningar hopar sig vid gränsen.