Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Risken fanns ju annars att något kunde föras vidare, blott det var tillräckligt spännande. Så slutade fjärde delen och det här är alltså fortsättningen.


Pyromanin (thriller i sex delar) del V



Det var jul och det blev nytt år. Ingenting var som vanligt. Det brukar inte vara kallt och snö vid sommarens sköna intåg. Men i januari kan det vara just så. Dock var det inte vanligt förekommande med varslande bud om att ingenting var glömt. Även om ingenting annat hände än att telefonen ringde en del lördagar, kanske en gång i månaden i och för sig, och ingenstans brann det heller. Kanske att kylan hade en sådan där dämpande effekt. Utöver att snö på marken även kan skvallra om spår efter visserligen snabba fötter. Det dröjde ända till maj innan den som ringde upprepade samma trista besked igen. Ni har tio minuter på er och... Jo, det var inget tvivel om att det var samma person och att hotet riktades till just den familjen också. Frågan var bara om det skulle tas på allvar eller inte. Det kunde ju trots allt börja brinna hos dem. Även om erfarenheten, den där väl rösten i ens huvud, sade någonting annat. Bäst att ta tjuren vid hornen och vänta sig det värsta. Familjen ville i och för sig ha ett ord med i laget, även om det bara var en av dem som tog emot samtalet och faktiskt var hemma vid tillfället ifråga. Nu hade ju även en av döttrarna flyttat sina pinaler till en annan som lya. Även om det mest verkade vara en sådan där materiell flytt, av middagen att döma. Hon infann sig märkligt nog där, som av gammal vana säkert, eller för att kolla läget bara. Att föräldrarna klarade sin uppgift fortfarande. Hon kanske längtade hem eller saknade de möjligt förväntade grälen. Men de verkade inte orka tala om just henne en sådan där lördag som inföll igen, det var som tåget eller klockan. Bara att det tåget gick i tid. Det var kanske det allra bästa som kunde hända, att rösten var tillbaka i luren och fick en del personer att ställa sig som på tå. Det vill säga att de inte gärna kunde slappna av helt utan att det istället ingick som en ritual, litet mer allvarlig bara än att se efter vad som behövdes göras med huset eller i det. Litet som en sådan där städning inne och ute, ett sätt att försöka underhålla själv det som verkade vara av nöden. Även inne i samhället var det som om de i och för sig låg i beredskap för att något kunde hända, bara att det inte utbröt. Men de som kunde ta hand om det vanliga buset och stojet, ändå hade fullt upp med att göra just det. Ta hand om tokar som tog kontakt med olika sorters verksamheter som också förväntades 'göra rätt för sig' och dessutom alltid rätt. Som om medborgare börjat lägga över ansvaret på en myndighet litet mera nu, trots att det bestod av individer säkert och att ansvaret låg hos dem alla i samhället. Trots en sådan väl medvetenhet kunde det kännas som att bördan vilade tungt på dem som sade sig verka för att saker och ting verkligen fungerade. Bara en sådan sak, själva tanken på att något faktiskt kunde hända. Men ropar en på besked tillräckligt många gånger och det bara varnas för, inte utbryter brottslighet. Då kan en ju invaggas så i en sorts säkerhet också, med tiden.

Fortsättning i nästa nummer av




Prosa (Novell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 394 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2017-01-12 10:36



Bookmark and Share


  ULJO
Spännande
2017-01-12
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP